en av mina kvällssysslor numera är att sitta i soffan, fötterna på bordet, pyssel i händerna och lyssna på pod versionerna av sommarens sommarpratare i p1. Jag älskar verkligen sommar och brukar lyssna på dessa vartenda år men i år måste jag faktiskt säga att jag är lite besviken... visst, det är jätte bra talare allihopa men det känns liksom som att alla nu skall använda sommar till att fiska medlidenhet bland svenska folket... för kan det verkligen vara så att så många av årets pratare har en nästan precis likadan bakgrund? Av att döma från många av årets talare, måste man för att blir så framgångsrik att man faktiskt får tala i sommar, ha haft en bråkig uppväxt, gärna komma från ett skilsmässonhem där alkoholen flödade, blivit sexuellt trakaserad i tonåren och i jakt på en identitet sökt sig till diverse rusningsmedel. I tillägg skall man under tidens gång försökt ta livet av sig minst en gång, åkt fast i ett polisrassia, tagit en överdos och aldrig haft en fungerade förhållande förrän nu.
Missförstå mig inte... det är verkligen många ledsamma öden här i världen och det är tragiskt att höra om dem... en efter en, efter en... men i år har det blivit lite för mycket av det hela. Vi gör alla dumma saker här i livet och vi kommer alla från olika bakgrunder, men jag tycker inte man skall fiska kärlek genom att spela på folks medlidenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar